Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Brrrrr och Gott Nytt År!

 Så var det dax för ett nytt år och inte mig emot!!!!! 

I morse var första dagen sedan jag kom för två månader sedan som jag saknade en mössa. Ha, ha, riktigt kallt och blåsigt alltså på berget. Det är så konstigt med dessa oerhörda kontraster, 0 på morgonen i dag och ska bli 15 i skuggan på dagen. Men det är som en svensk vår tänker jag.

Alla ni som inte drabbats av min sårande rättframhet och fortfarande orkar vara mina vänner tack vare det, GOTT NYTT ÅR och jag hoppas själv på ett toppenår. Jag ska göra allt vad jag kan för det, jobba på tolerans, tålamod, skratta mycket, och mycket mer och ,,,,till sist, men inte minst, inte lägga näsan i blöt i andras leverne. Nä, nu är det hur jag lever och inget annat, inget annat får plats längre och då slipper jag ångest dessutom.

Så slutar mina kloka? ord detta år till er alla vänner som är med och bygger min blogg...tack för att ni är där och stöttar mig...KRAM

Nästan slut på året, så skönt.....

Men det är vad jag tycker det, som min vän på gnistan alltid säger.... en bra mening som inte kan missuppfattas, tihi.

Förra julen var deppig och fel.

Förra nyår låg jag under täcket med Chivas före 24.

Förra våren var jag visserligen i Fuertoventura och till Alicante men nerstämd och deppig för familjeförhållanden.

Till sommaren flyttade jag till egen lägenhet.

Varmaste sommaren på mannaminne tillbringar jag i stan utan tillgång till bil. Färdtjänst först senare. 

Hösten blev ju fin och tiden gick fort och sedan åkte jag till Alicante.

Så om man ska fundera över mitt år är det ingen hit som jag ser det.....

Nu hoppas jag på ett bättre år och att jag får vara lika pigg som nu och inte förvärras mycket i min sjukdom. Min förvärring har ställt till mycket för mig då det inte varit minnet som varit största problemet utan min frispråkighet. Så nästa år går i tecken av mindre socialt umgänge - direktkontakt. Fortsätta göra det jag mår bra av men bli mindre sur och grinig, jobba på att inte irritera mig utan strunta i saker och ting och tänka bort framtiden till stor del. Har ägnat för mycket tid åt det nu. Lite föreläsningar blir det, har ju några inbokade redan, men bara några få utvalda. 

Tja, det var lite av planeringen framåt, kanske har jag glömt den om en timma, haha.

Vi har fått en ny sorts fattigvård


Melker Norgren fyller snart hundra år och har problem att röra sig - trots det får han inte plats på ett äldreboende. 

Vem vill gå på toa mitt i vardagsrummet?

När snart hundraårige Melker Norgren inte orkade upp till badrummet på övervåningen var Heby kommuns erbjudande en hink i vardagsrummet på bottenvåningen.

Det fanns ingen plats i äldrevården, inte ens för en hundraåring som knappt kan röra sig. 

Vi börjar få en ny sorts fattigvård. Eller ska vi i rättvisans namn kalla den för besparingsvård. Gamla människor blir fångar i sina egna hem därför att de inte kan få plats på äldreboenden.

I veckan läste vi om den 84-åriga kvinnan som förtvivlat försökte få hjälp för sig och sin man. Mitt under samtalet med Stenungsunds kommuns handläggare gick hon ut på balkongen, hoppade och tog sitt liv.

Vi läser om gamla som förflyttas till en ny och okänd stad. Om en dement kvinna som inte fattar när det är dag och när det är natt, men som ändå måste klara sig själv. Om en hjärnskadad man som är sängbunden och oförmögen att larma, men som får vänta i timmar på hemtjänstens besök.

Det handlar om riktigt gamla människor som förväntas reda sig med några korta besök av en stressad hemtjänst. När de blir för sjuka skjutsas de in på akuten. Ofta finns inga mellanlägen, ingen geriatrisk vård för gamla som närmar sig livets slut.

Under de senaste tio åren har var femte plats på landets äldreboenden försvunnit, enligt statistik från Socialstyrelsen som presenterades i våras. Sammanlagt 25 000 platser är borta och ansvaret har i stället lagts över på hemtjänst och anhöriga. Fruar som vårdar sina ännu äldre män, barn som tvingas sluta jobbet för att ta hand om sina föräldrar. I fjol presenterade Kommunal en undersökning som visade att mellan 80 000 - 100 000 personer faktiskt har gått ner i arbetstid eller sagt upp sig för att vårda sina anhöriga.

Fler svenskar blir allt äldre, men perioden av hjälpberoende och nedsatt funktionsförmåga har inte försvunnit utan skjutits upp i åldrarna. Trots att antalet gamla och sjuka egentligen ökar skär kommunerna ner på äldrevården.

Äldreminister Maria Larsson (KD) har visserligen infört ett statligt stöd till kommuner som bygger äldreboenden, men det räcker inte långt. Med en regering och kommuner som prioriterar skattesänkningar och besparingar kommer allt fler att få finna sig i den nya svenska fattigvården.

Källa: Aftonbladet...

Är det verkligen så här eller några särfall? Om detta är verkligheten vill jag inte vara med...

Äldre inlägg