Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Trött men lycklig!!

'Ang. gårdagens blogg, tack för alla svar och att dessutom få de svar jag önskar är nte illa, haha.

Jo då, bokförlaget har med mig som föreläsare och det arvodet är satt i gemenskap med mig, där är inga problem, men det är för de mr större evenemangen. Dessa som ringer är mindre tillställningar och har inte de pengar som krävs genom mitt förlag så ibland tar jag lite rea på priset då efter hur "små" de är och vad det är för folk, men inte ens det hjälper. Det var ungefär så jag menar. Slut på den diskussionen, lappteknik går före nu, tihi.

----

I går, nästan 90 personer i lilla Gävle. De som marknadsfört min föreläsning, Gävle demensförening, hade gjort ett fantastiskt jobb. Så spridningen över gävle var stor och väckte intresse. En underbar publik, allt från engagerade hemtjänstnattisar (tack för era frågor) till människor med diagnos som jag, anhöriga och många fler. 

Som vanligt tog jag stor plats, haha, och pratade länge. Men de orkade!! Sålde dessutom fyra böcker och demensföreningen hade lotteri med min bok som första pris.Min vän Jenny, blogg bortmedskammen , var där och lyssnade på mig för första gången och hade med sig en underbar blombukett till mig (puss Jenny och lycka till med dina föreläsningar framåt). Demensföreningen gav mig presentkort på skönthetsbehandling i prsent (kanske de tyckte det såg ut som jag behövde det, lite trötta ögon just nu, tihi). Ser verkligen fram emot en skön stund på Rosmarin i Gävle efter Spanien Varmt tack till alla.

--------

Och, i dag låg ett mail i min inkorg. Mitt förlag, Gothia skickade över Biblioteksförlagets recention på min bok. Skrivet av en Lektor och får ej återges utan rättighet. Därför berättar jag bara för er nu att jag är superlycklig i dag, en fantastisk recention och känner mig stolt, blir odräglig hela dagen. Så myckt beröm var det.

Här kommer nu en bild på mig från i går, främst är bilden för Helenas skull (Bergby) då hon är ansvarig för min vackra blus!! 


Föreläsningsdag Tullbomsgården Gävle

Vet att de redan fått in 50 föranmälningar, men det kostar inget att gå och lyssna, det är demensföreningen Gävle som bjuder på föreläsningen och bjuder på lite kex o ost i pausen. Så varmt välkommen!! Kl. 18.00 börjar vi i kväll.

Får väldigt många förfrågningar just nu, kanske sagt det tidigare, men av någon anledning tycker nästan ingen att jag behöver några pengar utan förväntar sig mina föreläsningar gratis.

Att jämföra med föreläsare som visserligen säger att de kan föreläsa utan arvode för en god sak ibland men istället tar ut reseersättning, ev. övertid, traktamente osv från sina arbetsgivare då de har en arbetsplats . Det har inte jag, inte ens ett företag vilket många tyckts tro. Eget företag och sjuk och sjukpensionär, hur knäppt låter inte det....

Så nu får jag skämmas när jag ber om arvode förutom reseersättning, åtminstone känns det så. Vad tycker ni andra, är min föreläsning mindre värd än andras?, Ja, det kan ni ju inte svara på här, men rent generellt, vad tycker ni.

Silviasystrarna i Uppsala hörde aldrig av sig efter att jag begärt arvode, ett boende hörde inte heller av sig trots ett lägre arvode. Man bryr sig inte ens om att återkoppla till mig och förklara varför man inget vill betala. Blir antagligen sur och tycker jag är girig. 

Men, demensföreningar och alzheimrföreningar tar jag inte btalt för och det håller jag på. Då jag själv betalar medlemsavgift till dessa vore det knäppt att lägga föreningarnas pengar på mig. 

Så ja, tryck på fjärrkontrollen och glömt detta nu Yvonne.

Bilden nedan är min vän Måna som gjort lapptäcken under lång tid, så duktig ska jag bli, tihi. 


 



Sykurs....

Ha,ha, så här långt lärde jag mig igår. En pärs.

Gastroskopi var som vanligt rätt otrevligt men gick bra. Hade inte sovit på hela natten som jag sa tidigare och var slut när jag kom hem. Sov lite, vilade men var nervös för nästa prövning samma dag, nybörjare på lappteknikkurs. Det var länge sedan jag kände mig som nybörjare i någon situation och jag väljer nu  med min sjukdom, ja, jag vet, jag är inte riktigt klok men som maken säger, du har ju papper på det, tihi.

Kursen började med tillskärning, fatta noll, fatta inte vad det skulle bli, knivar som var nya, linjaler med siffror och ränder, bord med ränder och lyckade inte skära till utan det blev tillkallad hjälp. Försökte massor av gånger men antingen tryckte jag för löst eller för hårt, lagom fanns inte. Men att få sätta sig vid symaskinen , då pustade jag ut. Innan hade jag varit kräkfärdig, på riktigt alltså, ville gå hem, men skämdes för att ge upp, snurrade i huvudet och varmt som fan var det. Så kom tårarna som jag lyckades med lite jävla anamma tvinga bort genom att berätta som det var med mig, allt för lite sympati. Och, det fick jag, i massor, så plötsligt var jag jätteduktig och sydde på som 17. Lärde mig bra hur jag skulle sy ihop delarna och ovan ser ni mina första rutor som ska sys ihop när de är tillräckligt många och bli en liten kviltad dyna till Chivas nya bädd som jag ska skicka efter. Det är både tyg med tassar i och längst ut lite katter att jaga för honom, eller gosa med.

3,5 timma. Gissa jag var slut, kunde knappt gå till bilen. Men, jag betalade kursen omgående för annars vet jag att jag kanske inte går dit igen och det får inte hända, jag ska lära mig så pass att jag kan sysslsätta mig i sommar med detta. Så det Så!!!

Kom hem och kom i säng 22.30, som nyår liksom. Kunde naturligtvis inte somna och när jag väl gjorde det har jag haft riktiga mardrömmar där dessa tygbitar cirkulerat, människor som slängde omkring dem och mycket mer, pust. Och så vaknade jag av att grannen hade arbetare för byte av rör mm i sitt badrum, 7.00 började de. Så det var den morgonen det, men jag har ju fler, sådär 365 per år.

I dag kommer fotografen som gjorde mitt bokomslag. Nu ska hon fotografera för Allers intervjuen. Varken den eller hemmets journal har jag uppgift om när de kommer ut.

Äldre inlägg