Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från september 2013

Tillbaka till bloggens startsida

bokmässan mm

Hallo igen, har ni saknat mig, haha. Kanske skönt med lite lugn blogg ibland.

Resan till göteborg gick jättebra och jag blev aldrig illamående ens, helt fantastiskt. Vi kom fram i tid så vi kunde slappa ordentligt och pyjamasen åkte på tidigt för mys i sängen med bok. Radio Gävleborg hörde av sig för intervju 10 dagen därpå men när vi vaknade hade vi fått ett sms att de ställde in, de hittade väl något mer levande att berätta om, haha.

Så kl 11.00 föreläste jag i 30 minuter i Gothias monter och jag fick till och med åhrare vilket de varnat mig för att jag kanske inte skulle få eftersom alla föreläsningar från montrarr och scener pågår samtidigt. Gissa det var ett jäv....liv i salen. Mitt emot Gothias monter var en annan monter och båda stod vi med mikrofoner för att överrösta varandra, bakom gothias monter stod man med annan mikrofon och pratade på engelska. Jag lyckades i alla fall stänga ute annat än de jag skulle prata om och vände mig till MIN publik och när han mitt emot höjde rösten, ja då höjde jag rösten också, Tihi.

Såg en massa kändisar så klart, mötte GW  Persson , såg Petter på scenen, dör var det jättemycket folk, såg förståss Guiolloe hur han nu stavar och mötte Jonas Hallberg som virrade runt i hallen.Fan vad lång han är.....ett torn rent av....

Hur som helst, maken lessnade fort och satt och passade bilen i 1,5 timme då jag traskade runt själv och botaniserade och såklart, köpte lite böcker

Sedan till stugan och senare kom min kusin Madelaine som jag inte träffat på 35-40 år. Det var jättetrevligt. Hon hade hemlagad mat med sig och vi myste flera timmar ihop.

I dag är det vila och lite sy för klänningen måste bli klar innan vi åker till Rhodos på  söndag. Torsdag åker vi till Eskilstuna för att föreläsa för läkarsekreterare och undersköterskor från hela landet på deras gemensamma seminarium. Vi åker hem samma dag.

Har faktiskt sålt närmare 200 böcker redan på förhandsbeställning, tjohoo. Dels blir förlaget glada och dels blir jag lycklig över att de vill läsa den......

 

 


dan före dan....

men inte dopparedan. Utan bokmässan i Götebrg.

Men från att ha varit väldigt nervös så har jag lugnat ner mig nu. Fick höra av min kontakt på Gothia att det är så stort och fullt av kändisböcker att få publik till mitt lilla anförande i deras monter blir svårt, alla springer mot de andra montrarna, inte utbildning. Så jag har i vart fall en åhörare, Kerstin, en av mina äldsta bloggvänner. Skönt, då pratar jag till henne så är det klart att gå runt sedan, haha.

Och, det var väl därför de tyckte jag kunde komma om jag orkae, men jag tror det blir enda gången jag får se en bokmässa och jag är ju själv en bokmal. 

Vaknade i natt och hade fasansullt ont i nacken igen, suck, tablett och somna om. Men nu på morgonen är det bättre igen som skönt är. I går fick jag hjälp av en granne med inprovning av min klänning så nu ska sista sömmarna sys och dragkejdan sys i.

Sitter och ska titta på filmen jag gjorde till högskolan Gävle nyligen. Fick en kopia i går. Den används nu till  kurserna Vård av äldre samt distriktssköterskeutbildningen. Ev. kan den på sikt ingå i grundutbildning också, vi får se. Ska bli intressant att få respons om vad eleverna känner och tycker. Jag har bett att de som vill kan kommentera här i bloggen. Eller ställa frågor....

Det är alltså vår framtids personal jag pratar om så det är superintressant.

I morgon hinner jag inte blogga. Vi åker redan 9.00 till Göteborg för att ha gott om tid och ta det lugnt. Morgonfrost har ju dessutom uppträtt så......

Känns konstigt att komma tillbaka till Göteborg, jag bodde där när jag var 10-12 år.

Massage igen..

Gnistan , min dagaktivitet, är fantastiska, önskar alla hade det så. Två ggr nu när jag haft riktigt ont har jag fått massage av en personal, min kontaktperson och hon har fått det att släppa riktigt bra med att stetcha, hur det nu stavas. 

I dag känns det hyfsat och jag ska försöka göra ett grepp med min klänning som fortfarande saknar dragkedja bak och uppläggning. 

Har glömt var jag hör saker och ting numera och vem som sagt det och var de sagt det och var det på TV eller radio eller någon vän eller i något annat sällskap . Det känns hopplöst och jag kna inte låta blii att grubbla på vem sa det,,,blabla. Måste nog sluta med det men smtidigt när jag vill återge något här i bloggen känns det fel att jag inte kan referera till källan jag hört det av.

Hur som helst, jag kör ändå, så fråga nte var jag hört det. I dett fall tror jag faktiskt det var lokalnyheter, men.....

Det var någon ort uppåt i landet där man gick minus med hemtjänsten så mycket att nu skulle de uppmana till boende istället för att folk bodde kvar hemma. Hum, hur stämmer nu det med antal boende som finns, detta att alla ska bo hemma så länge de orkar och vill (vill med ?????) osv. 

Jag måste säga att jag verkligen oroar mig för framtiden, så när jag möter människor i vården med glimten i ögat blir jag så lycklig. Mötte en sådan kvinna på alzheimerdagen som jobbade inom vården och blev jätteglad över min bok och blogg. Hon förgyllde hela min dag. 

Såg i ABFs utbud att nu finns en kurs, Att slippa göra resan ensam, för nydiagnostiserade i arbetsför ålder. Ja den kom förra året med och då var jag ensam som anmälde mig. Hoppas nu det blir fler. Jag har skickat den vidare till Jennys blogg, bort med skammen och till ordförande i Demensföreningen i Gävle. Hoppas fler än jag vill gå, jag har i alla fall anmält mig igen.

Maken är erbjuden en god man kurs i november, det blir bra, sedan kanske vi får någon att tillsammans ta hand om, maken ekonomi och jag besök, fika, mm mm.

Vill fortfarande känna att jag gör en samhällsinsats även om jag inte orkar med föreläsningningar i framtiden och hänvisar till bok och blogg. Men om någon behöver mig, behöver sällskap och hjälp vore jag glad.

Äldre inlägg