Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från april 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Gnistan på Valborg

Ja jag var ju inte beredd på att gå till Gnistan i dag för jag trodde det var stängt, men i går kväll fick jag veta att det var fel, så jag går även om det är svårare när jag inte hunnit ställa in mig ordentligt.

I kväll ska vi äta räkor med en granne och samtidigt ha koll på chivas om det blir fyrverkerier men kanske blir de på så långt håll att det funkar. Det brukar ju inte vara som nyår när de står mitt ibland våra hus och skjuter av.

Lördagen blev trevlig och musikalen var bra men lite för religiös för maken säger han. Själv upptäckte jag att jag faktiskt kommer ihåg historien om jesus och judas och pontus pilatus, bara det kändes trevligt och bra musik och sång. Sedan bar det av till Restaurang Gute och där möttes vi av vår äldsta son som är hovmästare. Ett litet bord var resarverat för oss och vi fick fördrink, extra gott vin och en underbar grillbricka md massor med gotter till. Avslutade med kaffe o avec och goda småbitar. 

Söndagen blev shopping för de anra och jag tog chivas på långpromenad runt en sjö som ligger intill dem i Sundbyberg. Det tog 45 minuter. Sedan var vi trötta. Kvällen lagade son med fästmö biff och en underbar dessert. Jag fick äta dessert i sängen för då var jag så trött, men man kan ju inte sova över en hemlagad dessert!!

Måndag åkte vi hem och det gick bra, men jag tenderar mer och mer att bli illamående vid bilåkning, inte min favosyssla numera.

I dag känner jag mig lite bakis faktiskt. Jag drack nog lite för myckete i går för jag var upprörd över min pappa som nu är sur igen på mig och därmed skriver syrliga mail. Denna gång tiger jag stilla och svarar honom inte mer men visst känns det i magen.....särskilt i dag, dagen efter.....hum.....

Tjolahopp på er, nu måste jag vakna så det inte märks att jag är lite bakis på Gnistan, haha och tihi.....

Teaterdag,,,,,

Oj, det ska bli trevligt. Känner mig lite sprallig. Ang. mitt illamående häromdagen fick jag ett tips om detta med nya progressiva glasögon. Är man ovan kan man nog bli illamånde. Tyckte faktiskt jag kände det i går när jag vände för snabbt på huvudet. Så i dag vilar jag lite från dem under resan, har dem på några timmar oh varierar lite.

Som jag skrev på facebook, det värdefullaste hemifrån har vi med oss, make, hund och jag själv, haha. Man ska ju inte skriva på Facebook att man åker bort men det gör jag i ett för jag glömmer av någon skum anledning,,,,,,

Nu måste jag packa ihop, mediciner, paddan, stickning, mm det är mycket att komma ihåg....

Kram och härlig helg tills vi hörs igen, troligen i morgon

Västerås - heja!!!

Vilken helt underbar dag det blev i går. Min demenssköterska och ledsagare för dagen körde och lyssnd och jag pratade, sedan körde hon och pratade och jag lyssnade. Innan vi visste ordet av var vi framme, men då med en lätt illamående föreläsare. Det här med hastigheter på långkörning är inte längre min grej. Hur som helst, vi tog en mycket kort promenad och andades in massor av luft.

Föreläsningen gick bra och vi fick massor av respons (heter det så?). Har nog aldrig varit med om fler frågor än i Västerås och dessutom lite annorlunda frågor än de som brukar komma upp .. Så några klara snabba svar hade jag inte, jag fick tänka till och fundera lite på hur det är egentligen i svaren. Detta gav mig nya tankar, nya ideer att skriva om här och mycket mer. Varmt tack till er alla och min kära Maj som gav mig så mycket kraft.

Tack också till demensföreningen som förstod att lite betalt gör inte ont när man är sjukpensionär och gärna vill resa lite, extratack för det, och dessutom den fina presenten som var helt unik för ert område.

Hemvägen blev tyvärr illamående igen. Vet inte om det är ledsagarens bilkörning eller vägarna, haha, skojar bara. Men vi stanna de två gnger efter vägen och så att säga reglerade min mage....fint uttryckt.

Hemkommen piggnade jag till och maken hade gjort iordning en härlig räklandgång och den satt bra då magen var helt tom. Sov  länge i dag och känner mig trött och mosig, men, jag är på benen, det ni!!!!!

Äldre inlägg