Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från september 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Tur jag har Gnistan

Gnistan lyfter mig alltid lite extra och det är så trevligt med de som är där på torsdagar för att inte tala om personalen. Jag är trött men glad när jag kommer hem på torsdaqgar. Jag önskar att alla som har demens, även så pigga som jag, fick möjlighet att gå på dagaktivitet i vart fall en dag i veckan. Har jag annat för mig ringer jag bara och säger att denna torswdag kommer jag inte.

--------

Ang. mediciner. Ja, det känns lite hopplöst, men jag ska försöka släppa tanken, inget säger att de har rätt för allt är så osäkert så jag kör på i ullstrumporna. Tyvärr har det kommit in drömmar om att jag förlägger mat i datorn osv. Tror det beror på att jag nästan kände mig sämre när jag förstod att medicinen nu redan hade gjort vad den kunde för mig. Men, det är inget att göra åt. I dag mår jag bra och vi får hit äldsta sonen med tjej för att fira makens födelsedag och gulla med hundar, det blir trevligt.

Har köpt tvbå stora humrar som ska gratineras av sonen, mums.

-------------

I går  på Gnistan fick jag hjälpa en annan deltagare med Bingo. Åh, vad jag kände mig viktig och kul att hon ville ha hjälp. Vi fick en trevlig stund och båda vann vi.

 

 

Svar från professor Lannerfelt

Jag fick omedelbart svar från professor Lannfelt i Uppsala.  Nedan ser ni svaret vilket givetvis jag tackat för och inser att har det någon som helst verkan längre tid på några patienter är kostnaden kanske värd det, men inget verkar veta ordentligt. Suck, denna krångliga sjukdom, det är som jag skrivit förr, berg och dalbana hela tiden både i känslor, hur man mår fysiskt och vad man hör medicinskt. Se svaret längst ned.

 

I dag tar jag med mig Kitty till Gnistan. Det är svårt för maken att gå ut med Kitty och lämna valpen hemma, det går inte än. Och, valpen vill inte gå i snöre än, bara inomhus, tihi.

Nu ska jag rycka upp mig och inte lyssna så mycket omkring mig mer, bara köra på i egna spår tror jag.

Hej!
Jag fick din fråga viadrebefodrad från Alzheimerfonden. De studier som är gjorda visar att dagens mediciner har effekt under en begränsad tid, men i det enskilda fallet kan det alltid vara svårt att veta. Även jag är obetägen att sätta ut medicin på mina patienter, speciellt om vi i det enskilda fallet tror att vi har en effekt. Jag tycker inte att dessa mediciner är dyra, 12000 Skr per patient och år, det är en liten kostnad jämfört med vad det kostar med t ex särskilt boende.

Med vänliga hälsningar Lars Lannfelt, professor, överläkare

 

 

Radio P1 i går

 
Så, ovan finns länken så ni kan lyssna på programmet. Det var ett mycket lärorikt och bra program med mycket informaton även för mig trots att jag tycketr jag läser allt.
 
Men ledsamt: Den medicin vi som har alzheimer går på i dagsläget funkar bara i 6-12 månader enl. professor Lennerfelt på Uppsala universitete. Den medicin de forskar på ny kan tidigast vara här om 5-6 år. Alltså. Min medicin är redan förbrukad och den nya kommer nog för sent. Återstår om jag kommer med i testerna och inte får placebo.
 
Jag har skrivit till Lars Lennerfelt via Alzheimerfonden där han sitter i styrelsen, med frågor om nuvarande mediciner.
Varför fortsätter de skriva ut alzheimermedicin till mig när den inte funkar längre?
Varför får till och med en del som kommit så långt i sin sjukdom att de måste bo på boende fortfarande alzheimermedicinen?
Kostnaden för medicinen är stor både för mig som person och för samhället.
 
Varför känner våra egna geriatriker inte till att denna medicin är värdelös efter c:a 1 års användande?
 
Ja frågorna hopades i hjärnan, jag grät ett tag och Chivas kom upp i famnen och slickade mina salta tårar. Just nu har jag en klump i halsen som måste sväljas fort som fan.... måste skärpa mig, jag mår ju rätt bra nu även om jag säger konstiga saker oftare och oftare.
I morse sa min make - Vad bra att du dragit ur sladden för kaffemaskinen (ironi). Har jag svarade jag. Ja vilken skulle du dra ur? - brödrosten sa jag. Sedan sa jag att precis så är det som man inte ska tala till en med alzheimer.
Kanske skulle det låtat som följer om alls något.
- Vad bra att du tänker på att dra ut sladdar efter du har använt apparater, men nu drog du ut fel, men jag har fixat det, kaffet blev lite sent därför.
 
Vad tycker ni?
 
 

Äldre inlägg