Om


Yvonne Kingbrandt, född 1953 i Stockholm. Boende i Gävle.
Felaktig Diagnos Alzheimers sjukdom 10 juni 2008. Diagnosen borttagen 20 augusti 2018. I dag den 3 september 2018 börjar min nya blogg och mitt ”nya” liv. 

Bilden överst i bloggen heter ”On the roud again”   

 

Kontakt med mig personligen endast via kommentarer här på bloggen då jag inte älskar telefoner. Jag tar inte heller nya facebookvänner som jag inte har personlig kontakt med. 

DEN SOM KAN SKRATTA ÅT SIG SJÄLV HAR ALLTID ROLIGT!❤️❤️❤️❤️❤️

Presentation

Visar inlägg från juni 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Värmebölja i Öjung

20 grader kl 07.00. Jag brukar ju sova gott även om jag är ensam här på torpet, men inte i natt. Det var så oerhört varmt att jag inte kunde somna trots att jag drog på kylanläggningen hela kvällen. Ryckte sedan till då Kitty hostade till och en bil åkte förbi kl 24.00. Vem är ute på vår lilla skogsväg en vardag den tiden? Jag blev orolig och sedan ligger jag och lyssnar hela tiden om den ska komma tillbaka.

Så det blev lite dålig sömn och vaknade tidigt för Kitty tyckte med tassen, nu får det vara nog , kl är faktiskt morgon. Jag låtsades sova, men hon gav sig inte.

Så nu har vi fikat och medicinat och allt annat. Maken ringde och sa att jag hade två brev från pappa hemma. Undrar varför han inte mailar just nu? Hur som helst, bäst jag läser de breven innan vi betalar vår resa till Thailand.

Har besvär med nacken, men mer som träningsvärk efter kiropr. dragit i mig. Vad gäller ben och höft verkar det funka bra, men jag är mer tveksam till detta dragande i nacken, blir inte så myckjet bättre, bara själva låsningen sm släpper tillfälligt.

Har just läst en bok av Alex Schoulman om hans pappa. Den var intressant och gripande men jag förstår inte hur lätt det kan vara för kändisar att ge ut böcker för egentligen innehöll den inget mer än en normal familj på den tiden lever kring. Då är min bok mycket intressantare eftersom den berör psykopater och deras reaktioner, men inte är jag känd så inte får jag ge ut något bok inte.... Hade jag bara ett förlag skulle jag gärna bearbeta om den då den inte är så välskriven för tillfället eftersom jag var i en dålig värld när jag skrev. Hur som helst, jag kanske skulle skrivit om alzheimer istället, men det är inget jag känner för och förresten finns det ju i min blogg som jag under hösten ska fortsätta skriva ut.

 

 

 

Dagen efter....

Kiropraktikern alltså. Hade tre kotor igen som skjutit fel. Och, jag kände var jag hade ont men var tyst och ville se om han hittade rätt ställen utan att jag sa något. Och, det gjorde han, och ont gjorde det som vanligt. Nacken värker i dag men det är väl sviter från igår. Får väl ta det lite lugnt.

Nu åkte maken hem till Gävle, men inte Kitty och jag inte, vi njuter vidare. Vi har ju dessutom värme och sol nu. Om en stund ska vi prova vår 2 km runda igen. Har ju inte gått sedan torsdags nu förutom traskandet i fisket och marknaden vilket var mycket jobbigare än min vanliga promenad.

Nu är Kitty och jag helt ensamma här i skogen igen. Men, mat har vi och varandra. Björnen är ju nära fortfarande, men vi får sjunga när vi går så går det bra.

Är just nu väldigt trött, sover visserligen både på insomningstablett och alvedon på natten, men är trött hela dagarna. Det är nog efter en intensiv midsommar, det brukar bli så. Men, nu har vi inga besök på ett tag så jag kan slappa ordentligt. Just nu tyckerr jag att allt kring mig fungerar väldigt bra, inga större saker har hänt och jag har inte ens ramlat, tihi. Det enda jobbiga är att jag börjat grubbla mycket över livet med mamma och mammas liv. Det känns så jobbigt att inte ha någon att fråga.

Grubblar också om min egen framtid, har väl för mycket tid just nu. Men jag deppar inte utan jag funderar mer över hur mycket tid jag har kvar , var jag ska bo osv. Vi får se till vintern om jag gör en runda i Gävle och kollar in demensboenden för att ha insikt och kunna skriva ner lite synpunkter kring dem. Kanske skulle jag vara lite volontär och gå runt och läsa lite för dementa på olika ställen. Då får de dementa lite nytta av mig och jag hinner känna hur det känns just där de bor. Får fundera.

Det blir ändå ingen utlandsresa i höst. Maken ska jaga och provskjutningarna börjar redan nu 2 juli inför björnjakten i Augusti. Sedan blir det fågel och sedan älg. Pust! Vad var det för idiot som hittade på att han skulle jaga och skickade honom på jaktkurs tro.............(läs Yvonne)

Livet efter midsommar

Ja, det finns ju ett sådant också även om jag är lite slut - men kul hade jag. Länge sedan jag skrattat så mycket på en och samma helg. Tänk när min kompis stod och gjorde sallad och hällde på olja. - Oj, det smakar för mycket olja sa hon och fortsatte hälla ur en flaska. - Men varför häller du på mer olja då sa jag. Flaskorna ser likadana ut olja och vinäger, så lurad hon blev men sluet blev bra och gott, tihi. Vi började diskutera vem av oss som var dement egentligen.

I går vilade jag hela dagen och lyssnade på sommar på P1. Tyvärr ingen favorit till mig i går så det blev lite trist, men alla faller ju inte alla i smaken. Annars älskar jag att lyssna på sommar. I natt har jag sovit. Jag smörjde in mitt knä med Aloevera Heat Lotion och band om bandage till natten. Och, det funkade. Låg och myste i morse när maken gj0rde frukost, så skönt, så trött, ville inte gå upp, men man måste ju, en ny dag börjar .

I dag ska vi till kiropraktikern i Ljusdag igen. Det ska bli skönt. Det är 1 1/2 vecka sedan jag var där nu och det känns att det är väl länge.

Maken ska åka hem till Gävle en sväng för gräsklippning och hämtning av vapen inför provskjutningar här i Öjung inför kommande jakt. Han får tvätten med sig så stannar Kitty och jag här på torpet i solen. Visst är det en bra deal. Jag får välja kanal på TV en hel kväll, tihi.... kan ge mig tusan på att det inte är något att se den kvällen, hum.

Hundvaken är klar inför Thailand. hurra, hurra, våra vänner som var här i helgen, och har Kitty ibland, ställer upp i 18 dagar för oss och Kitty. Yes, Yes. Hur ska man tacka sådana vänner??

 

 

Äldre inlägg